robertshaffskola

Cha cha

Tänkte berätta om ett vanligt problem som har hänt många eller kommer att hända.
Precis som rubriken lyder så handlar det om gamla flammor, alltså gamla vänner.
För ett tag sen så såg jag på Facebook när jag loggade in att den föreslog att jag skulle adda vissa, där ploppade det upp en tjej som fick mina ögon att häpna, jag hade varken sett eller hört från henne på 6år.
Jag va nästan i chocktillstånd, tjejen som jag faktiskt gillade för 6år sedan, ploppade upp på facebook, i denna stund älskade jag allt med IT.
I stundens hetta visste jag inte vad jag skulle göra, skulle jag skicka ett medd eller skulle jag adda direkt, av misstag så råkade högra pekfingret ba klicka och med detta så addade jag henne.
Efter bara någon minut så fick jag en notification,  ....... has accepted your friend request,  jag studsade upp från stolen och mitt leende glänste mer än Lilwayne's med sina grillz.
Vi började prata och kom fram till att träffas dagen efter, dagen började leda mot sitt slut och jag hoppade i säng med lycka. Att sova blev svårt eftersom jag hade för många fjärilar i magen.

Dagen efter var det dags, jag skulle äntligen få träffa henne, men vad tyckte hon om mig ?
Såg hon mig som en vän, en retard, en cooling eller bara en vanlig grabb, förhoppningsvis något mer än en vän.
Klockan var 12:53, jag skulle träffa henne kl 13:00, jag var klädd i i vita sneakers, blå hoodtröja, mörkblåa jeans och fixad frilla stod jag där vid Sibylla på Sollentuna station och väntade, jag kunde knappt stå still.
Armarna lades i kors, händerna stoppades i fickorna, sen ut ur fickorna, kollade klockan, speglade mig men tillslut efter några minuters väntan kollade jag mot trappan ett par 100meter bort, där kom hon - tjejen som tillhörde mitt hjärta en gång i tiden.
Hon kollade upp åt höger medans vinden fick hennes hår att blåsa så vackert precis som på reklamerna.
Plötsligt vibbrerar det i fickan, jag tar upp mobilen och ser ett SMS från henne, "Är det du som står vid Sibylla",  jag svarar med ett lätt "Aa precis" och båda börjar gå mot varandra.
Samtidigt som jag går mot henne funderar jag på hur jag ska hälsa på henne, - en handskakning, en kram, en puss på kinden, ett simpelt hej.
Inte Fan vet jag vad man ska göra när man inte har träffat varandra på ett par år och kände som jag gjorde då.

Metrarna blir bara färre och färre, jag kollar henne djupt in i ögonen samtidigt som jag säger "Hej" och räcker fram min hand, hon är nu riktigt nära och i sista sekund ångrar jag mig och höjer armen för att krama henne, men istället hamnar halva min hand rakt  på hennes ansikte och blodet från hennes näsa börjar rinna och rinna.
Efter 10 st förlåt och ett ansikte rödare än en jordgubbe så säger hon "Nääämen, tjaaa".
Hjärtklaffarna pumpade förfullt och jag stod som en jävla fåne samtidigt som jag bara ville smälta när hon log mot mig.

Efter 6års undran och 1dags planering om hur jag skulle agera om jag skulle träffa henne så blev resultatet detta fiasko

Med detta så summerar haffskolan.
Tjejer faller för DIG, just dig och ingen aning, försök inte leva upp till något du inte är, du är unik som du är!


XoXo
Haffskolan